Kvarliggande katetrar kan användas på två olika sätt, transuretralt eller suprapubiskt. Alternativt kan intermittent kateterisering utföras.
KAD – Transuretral kvarliggande kateterisering
Transuretral kateterisering är vanligast och innebär att en kvarliggande kateter förs in via urinröret till urinblåsan. Det utförs oftast av sjuksköterskor eller undersköterskor på sjukhusavdelningar, vårdcentraler eller inom hemsjukvården.
Suprapubisk kvarliggande kateterisering
En suprapubisk kateter är ett alternativ till urinrörskateter. En suprapubisk kateter förs in i urinblåsan genom bukväggen under lokalbedövning. Ingreppet görs av läkare, katetern hanteras och byts sedan av sjuksköterskor på sjukhusavdelning, vårdcentraler eller i hemsjukvård.
Med en suprapubisk kateter hålls det urogenitala området fritt från katetern vilket förhindrar skador på urinröret och bidrar till att patientens sexuella integritet bibehålls. Det går också att urinera genom urinröret när så är möjligt. Suprapubisk kateter kan rekommenderas för patienter som kommer att behandlas över lång tid. Många patienter, t.ex. rullstolsburna, föredrar denna metod.
RIK – Intermittent kateterisering/Självkateterisering
RIK man respektive RIK kvinna
Bilder från Kateterfakta.nu
Intermittent självkateterisering utförs av patienten som för in en kateter i urinblåsan och tar ut den igen när urinen tömts ut, vanligtvis fyra till sex gånger per dag. Intermittent självkateterisering rekommenderas när så är möjligt utifrån patientens förmåga och om det är godtagbart att urin står kvar i urinblåsan.
1-vägs, 2-vägs eller 3-vägskateter
1-vägskateter
Intermittenta urinkatetrar är 1-vägskatetrar. Det finns endast en kanal för urintömning.
2-vägskateter
De mest använda kvarliggande urinkatetrarna är 2-vägskatetrar, som har två kanaler; en för urintömning och en för fyllning och tömning av kateterballongen.
3-vägskateter
3-vägskatetrar har en tredje kanal för att underlätta kontinuerlig blåssköljning. Denna typ av urinkateter används främst efter urologiska ingrepp eller vid blödning från urinblåsa eller prostata, när urinblåsan behöver sköljas kontinuerligt eller intermittent för att rensa bort koagler eller konkrement.
Källa: Allt material har skrivits och granskats av Märta Lauritzen, leg. sjuksköterska och uroterapeut och Helena Thulin, leg. sjuksköterska och med. dr, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.