Vanliga komplikationer vid kateterbehandling

Kateterrelaterad UVI

Den naturliga processen för att skydda urinvägarna mot bakterier (immunförsvaret i urinröret, regelbunden blåstömning) störs vid kateterisering. Det är vanligt förekommande att mikrober fäster vid, koloniserar och bildar en biofilm på kateterns inre och/eller yttre yta.

Efter 1-2 veckors kateterbehandling uppskattas nästan alla patienter ha bakterier i urinen vilket följaktligen kan leda till infektioner.

Risken för bakterieangrepp och efterföljande infektioner ökar för varje dag med kateterbehandling och källan till mikroorganismerna kan vara något av följande:

  • Endogen – ofta mikrobiella stammar från närliggande områden
    (t.ex. urinrörsmynningen (meatus), rektum eller vagina)
  • Exogen – ofta mikrobiella stammar från sjukvårdspersonalens kontaminerade händer under införandet eller handhavandet av katetern eller från en patient till en annan

Andra riskfaktorer för kateterrelaterad UVI är att vara kvinna, sänkt allmäntillstånd, diabetes mellitus eller nedsatt immunförsvar samt att urinpåsen är placerad högre än urinblåsan.

Exempel på vanliga symtom för kateterrelaterad UVI

  • Feber
  • Frossa
  • Trängningar
  • Buksmärta
  • Smärta i blåsa och/eller urinrör
  • Illamående
  • Aptitlöshet

Förebyggande av kateterrelaterad UVI

Den viktigaste åtgärden för att förebygga kateterrelaterad UVI är att begränsa hur länge patienten har kateter. Korrekt hantering och rätt val av katetermaterial för lång användning är också avgörande faktorer.

  1. Undvik onödig kateterisering
  2. Överväg infektionsförebyggande kateter, t.ex. en BIP Foley-kateter
  3. Tillämpa basala hygienrutiner, så att inga mikrober överförs mellan patienter
  4. Använd aseptisk teknik där katetern förblir steril under införandet
  5. Använd slutna tömningssystem eller kateterventiler, så att urinen inte påverkas
  6. Överväg alternativa behandlingar, t.ex. suprapubisk eller intermittent kateterisering

Behandling av kateterrelaterad UVI

Kateterrelaterad UVI kan orsakas av en enskild mikrobiell stam eller en blandkultur. Symtomen kan variera, vilket påverkar behovet och valet av behandling.

Börja med att ta ett urinprov för urinanalys (använd inte mätsticka). Invänta om möjligt resistensbestämning innan antibiotikabehandling påbörjas. Byt kateter efter cirka 24 timmar då biofilm på katetern inte kan behandlas med antibiotika.

Urosepsis

Urinvägsinfektioner som inte behandlas kan sprida sig till njurarna, vilket leder till mer smärta och sjukdomskänsla och kan även utvecklas till urosepsis. Detta är särskilt vanligt hos personer som har begränsad eller ingen känsel nedanför midjan eller har svårt att kommunicera. Sepsis kan uppstå när kroppen överreagerar på en infektion och har ofta dödlig utgång. Sepsis dödar och invalidiserar miljontals människor varje år världen över. Sjukdomen måste diagnostiseras tidigt och behandlas snabbt för att patienten ska överleva.

Urinrörstrauma

Urinrörstrauma kan uppkomma under själva kateteriseringen, eller på grund av trycket från katetern på urinrörets slemhinna under behandlingstiden.

Män

Hos män är urinrörsmynningen och de ställen där urinröret böjs särskilt känsliga delar av urinvägarna. En urinrörsförträngning är en ärrvävnad som gör lumen i urinröret trängre. Förträngningen kan ha orsakats av skador under kateteriseringen och även av det konstanta trycket från en kvarliggande kateter. Kateterinducerad meatuserosion är knapphändigt beskrivet i litteraturen trots att det är vanligt förekommande. Det innebär att urinrörsmynningen vidgas och delas på grund av det nedåtriktade trycket från en kvarliggande kateter, dvs. en iatrogen hypospadi.

bactiguard-urethral-trauma-still-image-male-1920p

Såhär förhindras detta | Var försiktig vid kateteriseringen och använd en så tunn kateter som möjligt. Det nedåtriktade trycket från katetern på urinrörsmynningen kan minskas genom att patienten t.ex. använder tajta kalsonger och har penis riktad uppåt.

Kvinnor

Östrogen bidrar till att hålla slemhinnan fuktig och elastisk. Efter klimakteriet minskar mängden östrogen och slemhinnan i urinröret blir känsligare och mer irriterad, vilket orsakar obehag och en ökad risk för bakterietillväxt.

bactiguard-urethral-trauma-still-image-female-1920p

Såhär förhindras detta | Överväg lokal östrogenbehandling hos kvinnor som behandlas med kateter efter klimakteriet.

Hematuri

Hematuri innebär att det finns röda blodkroppar i urinen (en erytrocytkoncentration >5 × 109/L). Om urinen är tydligt blodfärgad beskrivs symtomet som makroskopisk eller synlig hematuri, i motsats till mikroskopisk hematuri där blod inte är synligt.

Vad kan göras? I vården av patienter med makroskopisk hematuri ingår att rensa blåsan från blod och koagler. Intermittent manuell sköljning eller kontinuerlig sköljning rekommenderas vid behov, se avsnitt om blåssköljning.

Konkrement

40–50 % av alla patienter som behandlas med kvarliggande kateter under lång tid kan drabbas av konkrementbildning, vilket kan orsaka återkommande kateterstopp, kateterläckage eller urinvägsinfektioner. Konkrement orsakas av vissa typer av bakterier, i de flesta fall Proteus mirabilis, som är en tarmbakterie.

Konkrement är resultatet av en kedjereaktion som startas när en kvarliggande kateter sätts in. Huvudstegen i processen är biofilm, bakterier som producerar ureas och höjt pH. När urinen blir alkalisk (pH>7) induceras kristallisering.

Vad kan göras? Ett regelbundet vätskeintag kan fördröja tiden tills konkrement uppstår. Utför en blåssköljning eller byt kateter när konkrement leder till kateterstopp. BIP Foleykatetrar och silikonkatetrar har bevisats minska den adhesion av bakterier som orsakar
konkrementbildning.

Kateterstopp

Kateterstopp kan orsakas av konkrement, koagler, vävnadsfragment eller biofilm. Det kan också bero på att kateterslangen eller slangen till urinpåsen är knickad. Även svårbehandlad förstoppning kan ge problem med kateterns utloppsfunktion.

Vad kan göras? Kontrollera katetern och slangen till urinpåsen. Överväg blåssköljning med steril koksaltlösning, annars byt ut katetern. Ett regelbundet vätskeintag kan fördröja nya kateterstopp. Bedöm tarmfunktionen.

Lukt

Flera saker kan påverka urinens lukt, t.ex. intag av mat och vätska, läkemedelsbehandling eller bakteriekolonisering. Lukten behöver inte vara skadlig, men kan vara störande för patienten.

Vad kan göras? Försök att anpassa intaget av mat eller vätska, och kontrollera om något läkemedel kan vara orsak till problemet. Katetrar med Bactiguards ytskikt har visat sig gynnsamma i flera fall.

Katetern går inte att dra

Det är ovanligt att katetern inte kan dras, men det kan hända att ballongen antingen inte har tömts eller att katetern har fastnat i patientens vävnad.

Katetern har fastnad i vävnaden – vad kan göras?

  1. Hjälp patienten att slappna av i bäckenbottenmuskeln.
  2. Injicera natriumkloridlösning eller glidmedel bredvid katetern.
  3.  Lägg ett lätt drag på katetern, i vissa fall i några minuter. Dra inte för hårt.

Det går inte att tömma ballongen – vad kan göras?

  1. Ta bort sprutan och försök med en annan.
  2. Instillera försiktigt ytterligare 1–2 ml sterilt vatten i händelse av stopp och kontrollera ventilen.
  3. Använd en kanyl och spruta för att aspirera genom fyllnadskanalen.
  4. Försök inte att spränga ballongen genom att överfylla den. Om ballongen brister kan det krävas cystoskopi för att avlägsna ballongfragment.

Alternativt: Klipp av katetern, efter att ha fäst den så att den inte dras in i urinröret. Transabdominal ballongpunktion med hjälp av ultraljud kan krävas.

Kateterläckage och trängningar

Urin som läcker bredvid katetern uppträder ofta i kombination med trängningar. Läckage och trängningar kan bero på en rad olika saker.

Storlek på katetern

En för stor kateter skapar ett tryck på slemhinnan i urinröret som kan ge irritation. Prova med en mindre storlek, men inte mindre än 12 Ch för vuxna.

Vätskeintag

Ett för litet vätskeintag ger koncentrerad och mörk urin som kan vara irriterande för urinblåsan. Bedöm vätskeintaget och försök uppmuntra patienten att anpassa sitt intag så att urinen får en normal gul färg.

Urinvägsinfektion

Bakterier infiltrerar och irriterar slemhinnan i urinblåsan och urinröret. Vid misstanke om att en urinvägsinfektion orsakar läckage och
trängningar ska en urinodling göras innan antibiotikabehandling sätts in.

Kateterstopp

Kontrollera flödet, skölj blåsan med steril koksaltlösning och byt katetern vid behov/om stoppet inte försvinner.

Kateterballongen

En stor ballong kan trycka på trigonum och en liten ballong glider ner i blåshalsen. Bägge orsakar irritation. Kontrollera ballongens storlek. Följ först och främst tillverkarens rekommendation.

Förstoppning

En full tarm kan orsaka irritation genom att trycka på blåsan, urinröret och katetern. Bedöm tarmfunktionen och behandla förstoppningen.

Slemhinneatrofi hos kvinnor efter postmenopaus

Slemhinnan i urinröret hos kvinnor förses med östrogen. Efter klimakteriet minskar mängden hormon och urinrörsslemhinnan blir känsligare. Överväg lokal östrogenbehandling.

Överaktiv blåsa

Allt ovanstående samt neurogena sjukdomar kan orsaka sammandragningar i musklerna i urinblåseväggen. Bedöm de olika orsakerna och behandla dem. Om det föreligger en neurogen sjukdom kan läkemedelsbehandling övervägas.

 

Källa: Allt material har skrivits och granskats av Märta Lauritzen, leg. sjuksköterska och uroterapeut och Helena Thulin, leg. sjuksköterska och med. dr, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.